camfra

Är det någonting som tänker gå min väg den här säsongen eller? Idag var det bara att konstatera att det är dax att införskaffa en ny sadel efter att den gett min kära Tottekille ett finfint skavsår på manken och efter lite fipplande och lysande med ficklampa konstaterade pappa och jag att den trycker på manken. Tacktack för den, nog för har jag har funderat på en ny sadel ett tag men aja. Nuså blir det lite promenader tills jag får fatt i våran sadelutprovar och skavet läkt ihop lite. Tursamt nog är det inget sår utan bara päls som är borta, men som sagt fortsätter jag rida med sadeln är det nog bara en tidsfråga innan det blir ett sår. Men jag blir tokig! Efter senaste uppehållet med min kära varböld tjurade herr Totteman ihop totalt på en hoppträning och tvärvägrade att hoppa. Tillslut hoppade Fia upp på honom och konstaterade att han bara var tvärtjurig (våran första fundering var faktiskt om han hade ont någon stans). Fick loss honom någorlunda, men hon sa själv att det var bra nära att han inte ville lossa. Men sedan har han ju lossnat, hoppade för Fia bara någon dag senare och han hoppade som att inget hade hänt, samma sak när jag hoppade själv hemma, skuttade glatt allt jag styrde på. Och Anniksa kommentar efter dressyträningen igår var att han såg finare ut en någonsin. Men jaja tur att jag bestämt mig för att ta ett litet tävlingsbreak redan innan sadelbyte konstaterades. För nu ska fokus ligga lite mer på träning och speciellt trimming för lilla latmasken jag har. HAr preliminärt mål att börja tävla i mitten av julia igen (vilket alla tycker är frukansvärt långt). Men har blivit så himla trött på mitt eviga stressande den här säsongen, så nu vill jag i lugn och ro komma igång och inte känna att tävlingen är ju faktiskt nästa vecka nu måååååste jag träna.