camfra

Känner att jag delvis är så fruktansvärt trött på mig själv. Gräver ner mig och deppar ´över varje litet fel som händre i min ridning. Så här var jag inte alls förr när jag red ponny. Hade sånt jäkla driv och vilja, kan säga att jag tävlade LA på ren vilja. Jag tyckte att det var högt, jag tyckte att det var läskigt, jag var superdupernervös inför varje start. Ändå vågade jag gå in i en 1,10 klass med min lilla ponny på 1,45 och rida för att vinna! För att min vilja var starkare än allting annat. Viljan att komma någon vart och bli bäst finns fortfarande kvar, men på något sätt verkar jag ha problem att få ihop allting. Förr fick jag min bäst placering i LA på Hook för att jag var förbannad för att jag inte fick rida omg. 2 i elitlaget. Idag blir det bara heltokigt om jag är lite förbannad. Någonting har ramlat bort och saknas. Därför har jag nu beställt boken "bäst till häst", hur man tränar för att bli mindre nervös och mer koncentrerad inne på banan och få bättre självförtroende. Precis vad jag behöver. Jag är just nu villig att ge allt en chans. För jag ska bli bäst, jag ska uppnå mina mål som jag hade när jag köpte Totte. Jag tänker inte ge upp nu!


Underbara fina Hook, allt var så simpelt på den tiden