Åhh vad jag vill kunna rida igen!
Den här veckan har verkligen varit kaotisk. Har tvingat mig själv till jobbet eftersom vi haft så otroligt dåligt med personal trots att ja haft så fruktansvärt ont!
Så här spenderades lunchen i fredags (snodde bilden från Louise facebook)
I fredagskväll hade jag så fruktansvärt ont trots full dos av diclofinac och panodil + en extra ipren. Slutade med att sjukvårdsupplysningen sa att jag skulle åka in till akuten för att få lite bättre smärtstillande utskrivet. Vi tyckte att vi hade tur eftersom vi fick träffa en ortoped bara efter en halvtimme. Är så himla glad att denna läkare var så noggrann. Trots att vi sagt att en ortoped satte diagnosen inflammation i svanskotan för två år sedan och en anna sa samma sak i Tisdags ville han ändå kolla lite mer eftersom han sa att det är så otroligt ovanligt. Så han ville kolla lite innan han skrev ut smärtstillande. Två minuter senare hade han konstaterat att någon inflammation var det inte tal om utan jag hade en varböld. Kan säga att han vart riktigt förbannad och ville veta vad läkaren vi träffat tidigare hette. Dessutom ringde han och pratde med en överläkare bara för att var 100% säker och även den sa samma sak att inflammation i svanskotan är så ovanligt så det var sannolikt inte det. Dom flesta har bara läst om det i böcker och överläkaren sa att det finns så få fall så dom vet knappt om det existerar egentligen.
Det som gör mig riktigt förbannade är hur hon för två år sedan kunde sätta den diagnosen på mig så otroligt snabbt. Jag förklarade bara hur det kändes, hon tittade ingenting och kände ingenting, utan bara baserat på min historia satte hon en diagnos. Hur sjukt är inte det?
Hursom sedan fick vi vänta hela natten på kirurg eftersom dom hade så himla mycket att göra. Så vi kom in vid halv tio, halv åtta dagen efter fick jag äntligen åka hem. Helt slut eftersom jag haft så ont under natten och det smärtstillande jag fick först hjälpte bara en stund, så det slutade med att ja fick morfin.
Så himla trist aalt det här, missade tävlingen i Gävle igår, har fått tagit bort min anmälan till Fagersta och avanmält från träningen åt Leif. Vill inget hellre än att rida nu, har inte träffat bästa Totte på tre dagar! ska se om jag orkar ner till stallet lite idag och då ska jag pussa sönder honom!
Som lite tröst ska jag skicka in mamma och pappa på Hööks när dom åker till Ikea och köpa en ny tävlingsskjorta till mig
Bildkälla
Denna hade jag tänkt mig. Så nu hoppas jag på att den finns kvar och att den finns i min storlek :)
Så här spenderades lunchen i fredags (snodde bilden från Louise facebook)
I fredagskväll hade jag så fruktansvärt ont trots full dos av diclofinac och panodil + en extra ipren. Slutade med att sjukvårdsupplysningen sa att jag skulle åka in till akuten för att få lite bättre smärtstillande utskrivet. Vi tyckte att vi hade tur eftersom vi fick träffa en ortoped bara efter en halvtimme. Är så himla glad att denna läkare var så noggrann. Trots att vi sagt att en ortoped satte diagnosen inflammation i svanskotan för två år sedan och en anna sa samma sak i Tisdags ville han ändå kolla lite mer eftersom han sa att det är så otroligt ovanligt. Så han ville kolla lite innan han skrev ut smärtstillande. Två minuter senare hade han konstaterat att någon inflammation var det inte tal om utan jag hade en varböld. Kan säga att han vart riktigt förbannad och ville veta vad läkaren vi träffat tidigare hette. Dessutom ringde han och pratde med en överläkare bara för att var 100% säker och även den sa samma sak att inflammation i svanskotan är så ovanligt så det var sannolikt inte det. Dom flesta har bara läst om det i böcker och överläkaren sa att det finns så få fall så dom vet knappt om det existerar egentligen.
Det som gör mig riktigt förbannade är hur hon för två år sedan kunde sätta den diagnosen på mig så otroligt snabbt. Jag förklarade bara hur det kändes, hon tittade ingenting och kände ingenting, utan bara baserat på min historia satte hon en diagnos. Hur sjukt är inte det?
Hursom sedan fick vi vänta hela natten på kirurg eftersom dom hade så himla mycket att göra. Så vi kom in vid halv tio, halv åtta dagen efter fick jag äntligen åka hem. Helt slut eftersom jag haft så ont under natten och det smärtstillande jag fick först hjälpte bara en stund, så det slutade med att ja fick morfin.
Så himla trist aalt det här, missade tävlingen i Gävle igår, har fått tagit bort min anmälan till Fagersta och avanmält från träningen åt Leif. Vill inget hellre än att rida nu, har inte träffat bästa Totte på tre dagar! ska se om jag orkar ner till stallet lite idag och då ska jag pussa sönder honom!
Som lite tröst ska jag skicka in mamma och pappa på Hööks när dom åker till Ikea och köpa en ny tävlingsskjorta till mig
Bildkälla
Denna hade jag tänkt mig. Så nu hoppas jag på att den finns kvar och att den finns i min storlek :)
Kommentarer
Trackback
